Hästräfsa
Jag minns mycket väl när min far körde vår hästräfsa efter vår gamla häst som lunkade fram. Vi barn fick stränga förmaningar om att inte leka eller springa i vägen för hästen och hästräfsan. I ögonen på barnet som var jag själv i början av 1960-talet var denna "tingest" ett skräckinjagande föremål som jag var mycket rädd för. Idag när jag minns tillbaka på när pappa körde runt runt med häst och räfsa kan jag inte riktigt förstå hur han orkade sitta - ibland i timtal - på denna lilla sadel som fanns på hästräfsan. Det måste ha varit mycket ansträngande för både rygg och ben att samtidigt styra både häst och spaken på hästräfsan. Tänk att det bara är drygt 50 år sedan jag upplevde detta hemma på vårt lilla lantbruk. I dagens teknologiska samhälle verkar detta sett ur mina "nutida" ögon ha hänt för mycket länge sedan... Allt har gått så fort med all teknik i samhället och jag får en "skev" tidsbild när jag försöker placera bilden av min far en solig sommardag mitt i slåtterarbetet på gården och föra honom in i nuet, men det känns ändå som om att detta skedde för 100 år sedan...
På projekt Runeberg skriver man om hästräfsan:
"Hästräfsa, landtbr., åkerbruksredskap, som har till ändamål att hopsamla de efter bindningen på åkern kvarliggande sädesstråna samt att sammanrafsa höet på vallar och jämna ängar. De amerikanska hästräfsorna äro de fullkomligaste och ha vunnit stor användning äfven i Sverige. En sådan består af en på två hjul gående ställning, i hvilken krökta järntenar äro fästa, som hvar för sig höja och sänka sig efter markens ojämnheter. Räfsan dragés af en häst, och framtill, på ett särskildt säte, sitter köraren, hvilken kan genom en enkel mekanism på en gång upplyfta alla järntenarna och sålunda aflägga det hopsamlade "räfset". (H. J. Dft.)"
http://runeberg.org/nfbl/0118.html