Katterna på Solhem
Rasmus
Första katten som jag skaffade här på Solhem hetter Rasmus. Det har säkerligen funnits åtskilliga katter som har bott här under åren som gått, sedan Solhem bebyggdes för första gången. Rasmus föddes i en ladugård på våren år 2000. När han togs bort från kullen var han inte alls van vid mänsklig kontakt, och nu skulle han helt plötsligt flyttas till en barnfamilj, han var väl då runt 8 veckor gammal. Man kan ju bara föreställa sig den skräcken och den jobbiga upplevelsen som Rasmus då fick utstå. Till sin läggning var han "lite nervös", skygg och orolig, och uppväxten i barnfamiljen var väl inte den rätta miljön för just denna katt. Rasmus trivdes bäst i en lugn och tyst miljö där inget hotfullt kunde störa honom. När så barnfamiljen skulle flytta från landsbyggden till en tätort, fick jag 2004-07-31 förfrågan om jag inte kunde överta honom, vilket jag valde att göra. Han var då, när han kom hit till Solhem, inte van vid att välja om han ville vara ute eller inne. Redan vid 5 års ålder började han utveckla en svår artrit, vilket med åren bara blev sämre och sämre. De sista åren av hans levnad var han i stort sett enbart inomhus, någon gång hände det att jag bar ut honom så att han skulle få lite frisk luft, men han trivdes bäst med att få vara inomhus. Den dag han avlivades, hittade jag honom inkrupen under soffan i vardagsrummet. Jag tog fram honom därifrån, men när han skulle gå kunde han inte stödja på vänster bakben. Jag ringde genast veterinären och fick komma på en gång till kliniken med honom. Efter undersökning konstaterades att det fanns ingen fraktur eller liknande på benet, utan förlamningen berodde antagligen på artriten han haft under flera års tid. Efter inrådan från veterinären beslöt jag att avliva Rasmus, han somnade in stilla och lugnt 2008-04-10 och jag tog hem hans kropp och begravde honom i trädgården här på Solhem. En mycket speciell men fin katt som krävde lite extra omvårdnad, framför allt att jag såg till att han fick en lugn och stressfri miljö att leva i fram tills dess han dog. Och jag tror och hoppas att hans år hos mig blev lyckliga och harmoniska, han finns förevigt med mig som en litet stygn av sorg och saknad varje gång jag tänker på honom.
Holger
På vintern 05/06 märkte vi att vi fått "katt främmande" i vår källare. Varje gång vi gick ned i källaren för att hämta något, såg vi en svart och vit strimma flyga framför våra ögon, och det rasslade till lite i ett hål där katten verkade komma in och ut som han ville. Vi gjorde en "bädd" åt honom där han verkade sova och trivas, men vi fick aldrig någon kontakt med honom för han var jätte skygg och fullständigt livrädd för människor verkade det som. Småningom blev han lite tuffare och smög sig då upp i huset och åt från Rasmus mat, på dagarna när jag inte var hemma. Slutligen bestämde vi oss för att försöka fånga in honom, för att bedöma vad det var för typ av katt vi hade fått som besökare i källaren. Men det var inte det lättaste... efter några misslyckade försök, fick vi äntligen fast honom, och han var då förvånansvärt lugn och gjorde inga större försök att rymma. Han visade sig vara en okastrerad herre, förmodligen vildkatt, mellan 3-6 år gammal. Möjligen hade han haft ett hem från början, men troligen rymt och blivit vildkatt. Jag tog honom till veterinären som kastrerade och vaccinerade honom. Min största oro var ju om Rasmus och Holger skulle trivas ihop, men det gick jätte bra och de visade inga tendenser till att inte kunna acceptera varandra. Holger var - är en häftig katt, precis som en social, vänlig och tillgiven kastrerad hankatt ska vara. Han är stor, kraftig och ganska tung i kroppen. Men, när jag efter Rasmus död, valde att ta hem en kattfröken, blev det för mycket för herr Holger. Han valde då att återgå till sitt luffarliv, och kom endast hem ett fåtal gånger efter det att Sussi flyttade in på Solhem. Sista gången jag såg honom var 2009-01-03, han verkade då vara vid god vigör, möjligen hade han hittat en annan familj att bo hos, eller någon som gav honom mat och där han fick komma och gå som han själv ville, vem vet...
Sussie
Sussie föddes i maj år 2006. Hennes mor var stallkatt på Hällstorps gård, så barndomen tillbringade hon med mor och syskon i stallet. I augusti 2006 var det dags att flytta från stallet till en lägenhet tillsammans med sin pensionerade nya matte i Råslätt. I september 2007 bodde hon 5 dagar på katthemmet Nyhagen. Vid återkomsten till matte i lägenheten i Råslätt, hoppade - ramlade (vem vet) hon ut från fönstret på 3:e våningen och var borta i 2 veckor. Katter har ju en förmåga att landa på alla fyra tassar, och förmodligen fick hon inga större skador efter detta fall. I mars 2008 flyttar hennes matte till ett äldreboende och Sussie får då en ny familj i ett villaområde i Månstorp, där bor hon tillsammans med en kastrerad hankatt, och där får hon även springa utomhus igen. 2008-04-26 får jag förfrågan om jag skulle vilja ta hand om Sussie. Tre dagar efteråt får hon komma hem till mig på prov. Första mötet med Holger: hon jagas då in av honom under soffan, och där tillbringar hon största delen av de kommande första dygnen här på Solhem. Holger springer ju in och ut som han vill, och katterna träffas inte så ofta "nos mot nos", men Holger lyckas ändå med att skrämma in henne under soffan igen, som om han ville visa henne att "det är jag som bestämmer här, bara så att du vet det"...När hon småningom kommer fram därifrån förflyttar hon sig lite oroligt mellan olika fönster och sitter och tittar ut. Småningom började jag vänja henne vid att gå ned i källaren, där hade jag kattluckan för katterna att gå in och ut igenom. Efter att ha hållit henne inomhus i cirka 2 veckor släppte jag så äntligen ut henne för första gången. Jag ser till att ha Holger inlåst när hon är ute, så att han inte skrämmer iväg henne för gott här från Solhem. Dagarna går och hon är ute mer och mer, småningom så törs jag släppa ihop katterna även utomhus, och det gick hur bra som helst. Sussie blir mer och mer tillgiven, och sover nu jämte mig i sängen. Nästa steg var att föra henne samman med hunden Kosmos som även han bor här som hyresgäst på Solhem. Det gick jätte bra, och Sussie verkar intresserad och välvillig till Kosmos, och inte hundrädd alls, kanske har hon träffat på hundar tidigare, vem vet. I skrivandets stund lever Sussie här hos mig på Solhem, för tredje året i rad. Hon har artat sig väl och går ut och in som hon själv känner genom kattluckan. En fin katt fröken som verkligen vunnit mitt hjärta och som blivit en del av mitt liv, förhoppningsvis för flera år framöver...
